SM I VILTSPÅR 2009

SM-uttagningen var förlagd till skogarna nordväst om Delsbo den 28 juni. Vi var 4 ekipage som kämpade om den eftertraktade platsen. Vi kom från Gävle, Hofors, Delsbo och Valbo.

Startordningen lottades med papperslappar i en hatt, jag drog sist och fick starta först. Soligt och varmt väder, +29 grader och svag vind. Domare var Bernt Jansson med Roland Jonsson som biträde. Spåret var lagom svårt och Smilla tog det med stor förtjusning, kanske något snabbt, men ändå spårnoga. Tillbaka och lång väntan innan alla var klara och domarkritiken kunde börja. Jodå Smilla hade varit spårnoga, skottfast och hon hade hållit ett bra tempo, men hon hade inte markerat någon sårlega. Aj, aj tänkte jag, men när alla deltagare fått sin kritik valde domaren ändock att Smilla och jag skulle få representera Gävleborg vid SM i Lima.

Tiden fram till SM tränade vi markering av sårlega, samt några av de nyheter som presenterades i de nya kommande elitspårsreglarna, som vi fick i samband med uttagningen.

Vi startade resan till Lima redan på fredagen den 31 juli och gjorde många uppehåll i det vackra Västerdalarna.

Vi åkte Valbo-Falun-Djurås-Mockfjärd-Nås-Vansbro-Malung-Lima och fick en fin husvagnsplats i Lima stugby, som Sixten Jernberg hade i sin ägo till för fem år sedan. Vi lagade mat och lade oss att sova ganska tidigt.

Fösta dagens tävling började med lottning av startordning. I en kartong låg 14 dalahästar och var och en fick dra en numrerad häst, vi drog nummer 12.

Iväg genom skogen till en väg där en bil krockat med en älg. Två domare var med och dom ville veta hur vi tänkte lägga upp eftersöket, som fick ta max 30 minuter. Jag sa att vi börjar med att söka spårlöpan, d.v.s. älgens spår innan kollisionen. Domarna nickade och sa, varsågod att starta. Efter en stund bröt domarna och sa att vi förbrukat den tid som var avsatt för att hitta platsen för olyckan. Här är platsen för olyckan sa domarna och Smilla tog det oblodade spåret hela vägen till målet där det låg en älgklöv, men hon gick förbi den och följde spåret som domarna gått när dom lade spåret. Som tur var upptäckte jag misstaget så vi vände tillbaka en bit och tog spåret på nytt och då gick det bra. Vi klarade den stipulerade tiden, men det blev en jobbig kväll, alla trevliga människor som frågade, hur gick det för er? ”Blää”

På kvällen var det gemensam middag och var vi skulle äta den var hemligt. En buss for iväg med de som så önskade och några kom efter med bil och hundar där bak. Vi gissade på pizzerior och andra platser. Bussen kom fram till Lima kyrka och vi skojade och sa att det vore väl något, att äta middag i kyrkbänkarna. Utanför kyrkan stod funktionärerna i fina folkdräkter och hälsade oss välkomna. Det visade sig att kyrkan delats av med en församlingssal med kök direkt innanför dörrarna. Alla blev snopna och imponerade. Där var uppdukat en buffe med massor av god mat, magen fick säga stopp till slut.

Hem till husvagnen för att sova och ladda för nästa dag, då vi skulle åka till Tisjön, några mil närmare norska gränsen.

Efter att ha sovit som en liten gris hela natten var Smilla pigg och glad, och vid morgongenomgången sa hon att idag gör vi på mitt sätt och glömmer det som var igår. Så fick det bli. Förutsättningarna var att en älgko med kalv passerat en väg och där hade kalven skadskjutits. Vi träffade en nervös skytt efter en väg och fick intervjua henne under domarnas granskning. Skytten var en fantastisk skådespelare. Smilla tog upp spåret, klarade galant alla fällor och svårigheter, utom en s.k. snäcka som hon klarade genom att ”ringa” och det var inte vad domarna hade tänkt sig. Vi klarade spåret på 33 minuter (maxtid 60 min) och tempot bedömdes som bra. Allt kändes fint och vid prisutdelningen hamnade vi totalt på 8:e plats och var nöjda och glada.

Vann gjorde en ung tjej, med en flat, från Nyköping. Hon heter Malin Johansson och var väldigt glad och lycklig.

Som en sammanfattning kan jag säga att hela SM var en mycket välplanerad tävling i vackra

omgivningar i nordvästra Dalarna. Funktionärer, domare och medtävlare duktiga och glada.

Smilla och jag är stolta över att vi fick tävla i Viltspår SM 2009.

Tack Leif för grunderna och tack Maria för träningssupport/ Lennart Olsson